Hej hopp!
Kolla gärna in Djurens Rätts nystartade kampanj Allians för djuren (http://alliansfordjuren.se). Vi håller koll på och grillar politikerna och riksdagspartierna inför valet i september. Vi finns såklart även på Facebook (http://www.facebook.com/alliansfordjuren) och på Twitter (http://www.twitter.com/alliansfordjur). För aktivister finns det material att dela ut och protestlistor med krav som ska lämnas till jordbruksministern (detta kan man beställa från kampanjsidan). Man kan också rösta på Minkaelas egna parti i UR:s tävling Ditt parti (http://ur.se/dittparti/#/?parti=488).
Sprid sprid sprid!
Pepp & kärlek
/ Tove
onsdag 23 juni 2010
onsdag 16 juni 2010
Djurrätt på Humanistbloggen
Idag skriver Daniel Dunér ett inlägg på humanistbloggen om djurrätt - varför ska vi bry oss om en gris som skriker? Bakgrunden är att frågan ställdes i en diskussion som fördes i kommentarsektionen till ett annat inlägg på humanistbloggen. Daniel Dunér sitter i styrelsen för Djurens Rätt Stockholm och här är hans inlägg i sin helhet:
Djur är också (som) människor
När vi diskuterar hur djur bör behandlas så lyfts väldigt sällan enskilda djurs situationer och behov. För det mesta talas det om arter som ska skyddas eller så efterfrågas förändringar i djurindustrins rutiner. De gånger vi istället väljer att se djur som unika individer kan vi ofta upptäcka spännande och överraskande saker.
Nyligen diskuterades djurs värde i kommentarssektionen här på Humanistbloggen. Under diskussionen ställdes en intressant fråga, som handlade om en enskild individ:
Vi använder oss därför av detta tankeexperiment:
Vi antar att vi har en individ framför oss. Vi ska bedöma om vi ska bry oss om den eller inte. Det kan vara vem eller vad som helst, så som en människa, en gris, en rymdvarelse eller en tänkande maskin. Genom att utgå från en anledning att bry oss om andra, kan vi också få reda på om vi bör bry oss om den skrikande grisen.
Nedan följer en lista över olika anledningar att bry sig, som jag stött på i diskussioner genom åren. De olika punkterna är fristående från varandra så det går bra att hoppa i texten.
• Vi bör bry oss om individer som kan uppleva lidande, som smärta eller ångest.
Konsekvens: Vi bör bry oss om människor. Vi bör även bry oss om andra varelser som kan uppleva till exempel smärta. Vetenskapliga studier har visat att de flesta ryggradsdjur har den förmågan. Grisar hör definitivt dit. Även fiskar har visats ha förmåga att uppleva både smärta och stress ¹. Jag tror även bläckfiskar och humrar har bevisats uppleva smärta. Med största sannolikhet har även fler djur den förmågan.
Slutsats: Vi bör bry oss om den skrikande grisen, då den kan uppleva smärta och lidande.
• Om en individ kan uppleva glädje, lycka eller njutning bör vi bry oss.
Konsekvens: Vi bör bry oss om både människor och djur. Vem som helst som lekt med en hund vet hur glada och uppspelta de kan bli. De flesta som klappat ett djur vet nog hur de njuter av det.
Slutsats: Vi bör bry oss om den skrikande grisen, då den har förmågan att njuta.
• Vi bör bry oss om individer som är tillräckligt intelligenta.
Konsekvens: Beroende på var vi drar intelligens-gränsen får vi olika resultat. Något är dock solklart: intelligens-spridningen människor emellan är enorm. Från barn och förståndshandikappade till genier. Samma sak gäller för olika djur. De smartaste djuren är intelligentare än de minst intelligenta människorna.
Oavsett var vi drar minimum-intelligens-gränsen kommer vissa människor utestängas eller så kommer vissa djur inkluderas.
Det finns många exempel på varierande intelligens hos djur. Bin kan räkna till fyra (men inte fem)². Vissa fiskar förstår att “om A>B och B>C så är A>C”¹. Sedan är det en glidande skala hela vägen upp till primater, som kan lösa många komplicerade problem.
Det finns ingen IQ-skala för olika arter så istället kan man jämföra olika förmågor. Till exempel har många djur förmågan att “tänka sig fram till lösningar”, inklusive till problem som ligger utanför ett barns förmåga att lösa ³.
Slutsats: Om vi bör bry oss om alla människor bör vi även bry oss om många djur. Om vi inte bör bry oss om några djur, bör vi inte heller bry oss om vissa människor. Eftersom grisar räknas som högintelligenta djur är chansen god att vi ska bry oss om grisen.
• Vi bör bry oss om individer som ingår i ett socialt sammanhang.
Konsekvens: Vi bör bry oss om de flesta människor och (åtminstone) sociala djur/flockdjur. Forskning har visat att får kan komma ihåg ansikten på vänner i minst två år och reagerar känslomässigt när de återser dem ⁴. Vi bör dock inte bry oss om till exempel eremiter eller människor som saknar ett socialt sammanhang.
Slutsats: Eftersom grisar är sociala flockdjur bör vi bry oss om den skrikande grisen.
Grisar är sociala djur, som lever tillsammans i grupper och flockar.
• Vi bör bry oss om individer som är medvetna om sin egen existens.
Konsekvens: Vi kan inte säkert veta hur djur tänker kring sin egen existens. Vi vet dock inte heller hur barn, (vissa) förståndshandikappade och språklösa tänker kring sin existens. Vissa djur kan dock känna igen sig själva i en spegel, vilket är ett sätt man försökt mäta självmedvetenhet på ⁵.
Slutsats: Om vi inte bryr oss om grisen har vi heller ingen anledning att bry oss om ovannämnda människor. Om vi bryr oss om människorna bör vi även bry oss om grisen.
• Om vi inte brukar bry oss om en individ, ska vi inte göra det nu heller.
Konsekvens: Om vi brukar göra på ett visst sätt, så ska vi fortsätta göra så. Om vi gjorde på ett visst sätt förr bör vi återgå till att göra så. Exempelvis skulle det då vara eftersträvansvärt med kvinnoförtryck, krig, religion och slaveri.
Slutsats: Vi bör inte börja bry oss om grisen, men vi bör inte heller försöka förändra något annat.
• Om Gud har sagt att vi ska bry oss, ska vi bry oss.
Konsekvens: Eftersom Gud nog inte finns, så är det problematiskt. Det innebär att bestämma andras öden, baserat på antaganden som med största sannolikhet inte är sanna. Att blint förlita sig på auktoriteter är problematiskt. När det rör sig om påhittade auktoriteter är det katastrof.
Slutsats: Genom att hänvisa till godtyckligt påhittade regler kan man motivera vad som helst. Till exempel att vi ska bry oss om grisen, eller att vi inte ska bry oss om grisen. Välj själv.
• Vi bör bry oss om individer som kan använda verktyg.
Konsekvens: Det finns fiskar som använder växtblad som verktyg, för att transportera sina ägg ¹. Det finns många exempel på fåglar som använder verktyg. Till exempel finns det darwinfinkar som använder kaktustaggar (som de omformar) för att peta fram insekter ⁶. Vi behöver dock inte bry oss om små barn, som ännu inte börjat använda verktyg. Vi behöver inte heller bry oss om förlamade personer som inte kan använda verktyg.
Slutsats: Vi ska inte bry oss om grisen (tror jag), men däremot om vissa fiskar, fåglar och apor (antagligen fler). Vi ska bry oss om de flesta människor, men inte små barn och totalförlamade personer.
Fiskar kan känna smärta, uppleva stress, resonera, lära av varandra och använda verktyg.
• Vi bör bry oss om individer som har en kultur.
Konsekvens: Att en grupp har en kultur innebär att det finns beteenden eller kunskaper som går i arv. Men istället för att arvet är genetiskt, så sker det genom att individer lär av varandra. Människor är extremt duktiga på kultur. Forskning har dock visat att många andra djur har kulturer. Ett exempel är en grupp fiskar som lärt sig att bita av taggar från havsborrar för att kunna äta dem ¹. (Det finns även fiskar som lärt sig höra skillnad på olika musikstilar, om vi pratar mänsklig kultur ¹). Intelligentare djur har naturligtvis mer komplicerade kulturer.
Slutsats: Vi ska bry oss om grisen, eftersom vi ska bry oss om djur med kulturella förmågor.
• Om en individ är en människa bör vi bry oss.
Konsekvens: Vi bör bry oss om människor, men inga andra, eftersom de har “fel” DNA. Exempel på konsekvenser:
Inte mänsklig - inget värde?
• Vi bör bry oss om individer som vi kan nå en moralisk överenskommelse med.
Konsekvens: Eftersom det finns många möjliga tolkningar av överenskommelse-baserad moral finns det inget enkelt svar. Det går att bygga outtalade överenskommelser med de flesta sociala djur. Exempelvis katter är ganska våldsamma djur, men om du blir vän med en katt så kommer den inte medvetet skada dig. (Sannolikt sett, precis som med människor; inga garantier). Om outtalade överenskommelser inte räcker, så kan vi inte heller nå moraliska överenskommelser med barn och vissa förståndshandikappade. Vi kan inte heller nå överenskommelser med personer/grupper som hatar oss eller inte är intresserade av att komma överens med oss.
Slutsats: Om outtalade överenskommelser räcker så ska vi bry oss om den skrikande grisen, eftersom grisar är sociala djur. I annat fall kan vi antagligen strunta i grisen, men då bör vi inte heller bry oss om individer eller grupper som inte kan eller vill kommunicera verbalt med oss.
• Vi bör bry oss om individer som har planer för framtiden.
Konsekvens: Huruvida djur har framtidsförhoppningar är väldigt svårt att mäta. Det finns åtminstone dokumenterade exempel på fåglar och primater som planerar ⁷ ⁸. Ett av dessa exempel är en schimpans som högg loss, samlade och gömde stenar, för att använda som framtida ammunition mot zoobesökare. Vi bör därför bry oss om dessa djur. Människor utvecklar en förståelse för framtiden kring två års ålder och en förmåga att planera när de är fyra till fem år ⁸. Innan dess behöver vi inte bry oss om dem.
Slutsats: Då det inte verkar finnas några studier om grisars förmåga att planera vet vi inte om vi bör bry oss om grisen. Dock behöver vi inte bry oss om små barn.
För mig som humanist
Det är nu tre år sedan jag systematiskt tänkte igenom varför jag bara brydde mig om just människor. Jag lyckades då inte hitta någon rationell anledning till att göra en strikt uppdelning mellan människa och djur.
Jag kom fram till att om jag skulle fortsätta att döda djur, så hade jag ingen egentlig anledning att fortsätta bry mig om vissa människor. Det kändes inte som ett trevligt alternativ, eftersom jag alltid passionerat brytt mig om andra människors rätt till liv.
Jag har sedan dess valt att bli vegan, vilket innebär att jag inte använder djur som produkter eller produktionsmedel. I Sverige dödas 16-17 miljoner ryggradsdjur varje dag⁹, vilket blir ungefär två djur per person och dag. Genom mina vardagliga val kan jag varje dag rädda två unika individer från att dö. Det är stort!
Källförteckning
Djur är också (som) människor
När vi diskuterar hur djur bör behandlas så lyfts väldigt sällan enskilda djurs situationer och behov. För det mesta talas det om arter som ska skyddas eller så efterfrågas förändringar i djurindustrins rutiner. De gånger vi istället väljer att se djur som unika individer kan vi ofta upptäcka spännande och överraskande saker.Nyligen diskuterades djurs värde i kommentarssektionen här på Humanistbloggen. Under diskussionen ställdes en intressant fråga, som handlade om en enskild individ:
"Varför ska jag bry mig det minsta om hur en gris skriker när den slaktas?"För att kunna svara på frågan måste vi först svara på den mer allmänna frågan:
"Varför ska vi bry oss det minsta om hur någon skriker när den dödas?"De flesta är överens om att vi bör bry oss om människor, så uppenbarligen har vi alla någon anledning att bry oss. Beroende på vilken grund vi har för att bry oss om människan, så blir svaret på gris-frågan olika.
Vi använder oss därför av detta tankeexperiment:
Vi antar att vi har en individ framför oss. Vi ska bedöma om vi ska bry oss om den eller inte. Det kan vara vem eller vad som helst, så som en människa, en gris, en rymdvarelse eller en tänkande maskin. Genom att utgå från en anledning att bry oss om andra, kan vi också få reda på om vi bör bry oss om den skrikande grisen.
Nedan följer en lista över olika anledningar att bry sig, som jag stött på i diskussioner genom åren. De olika punkterna är fristående från varandra så det går bra att hoppa i texten.
• Vi bör bry oss om individer som kan uppleva lidande, som smärta eller ångest.Konsekvens: Vi bör bry oss om människor. Vi bör även bry oss om andra varelser som kan uppleva till exempel smärta. Vetenskapliga studier har visat att de flesta ryggradsdjur har den förmågan. Grisar hör definitivt dit. Även fiskar har visats ha förmåga att uppleva både smärta och stress ¹. Jag tror även bläckfiskar och humrar har bevisats uppleva smärta. Med största sannolikhet har även fler djur den förmågan.
Slutsats: Vi bör bry oss om den skrikande grisen, då den kan uppleva smärta och lidande.
• Om en individ kan uppleva glädje, lycka eller njutning bör vi bry oss.
Konsekvens: Vi bör bry oss om både människor och djur. Vem som helst som lekt med en hund vet hur glada och uppspelta de kan bli. De flesta som klappat ett djur vet nog hur de njuter av det.
Slutsats: Vi bör bry oss om den skrikande grisen, då den har förmågan att njuta.
• Vi bör bry oss om individer som är tillräckligt intelligenta.
Konsekvens: Beroende på var vi drar intelligens-gränsen får vi olika resultat. Något är dock solklart: intelligens-spridningen människor emellan är enorm. Från barn och förståndshandikappade till genier. Samma sak gäller för olika djur. De smartaste djuren är intelligentare än de minst intelligenta människorna.
Oavsett var vi drar minimum-intelligens-gränsen kommer vissa människor utestängas eller så kommer vissa djur inkluderas.
Det finns många exempel på varierande intelligens hos djur. Bin kan räkna till fyra (men inte fem)². Vissa fiskar förstår att “om A>B och B>C så är A>C”¹. Sedan är det en glidande skala hela vägen upp till primater, som kan lösa många komplicerade problem.
Det finns ingen IQ-skala för olika arter så istället kan man jämföra olika förmågor. Till exempel har många djur förmågan att “tänka sig fram till lösningar”, inklusive till problem som ligger utanför ett barns förmåga att lösa ³.
Slutsats: Om vi bör bry oss om alla människor bör vi även bry oss om många djur. Om vi inte bör bry oss om några djur, bör vi inte heller bry oss om vissa människor. Eftersom grisar räknas som högintelligenta djur är chansen god att vi ska bry oss om grisen.
• Vi bör bry oss om individer som ingår i ett socialt sammanhang.
Konsekvens: Vi bör bry oss om de flesta människor och (åtminstone) sociala djur/flockdjur. Forskning har visat att får kan komma ihåg ansikten på vänner i minst två år och reagerar känslomässigt när de återser dem ⁴. Vi bör dock inte bry oss om till exempel eremiter eller människor som saknar ett socialt sammanhang.
Slutsats: Eftersom grisar är sociala flockdjur bör vi bry oss om den skrikande grisen.
Grisar är sociala djur, som lever tillsammans i grupper och flockar.• Vi bör bry oss om individer som är medvetna om sin egen existens.
Konsekvens: Vi kan inte säkert veta hur djur tänker kring sin egen existens. Vi vet dock inte heller hur barn, (vissa) förståndshandikappade och språklösa tänker kring sin existens. Vissa djur kan dock känna igen sig själva i en spegel, vilket är ett sätt man försökt mäta självmedvetenhet på ⁵.
Slutsats: Om vi inte bryr oss om grisen har vi heller ingen anledning att bry oss om ovannämnda människor. Om vi bryr oss om människorna bör vi även bry oss om grisen.
• Om vi inte brukar bry oss om en individ, ska vi inte göra det nu heller.
Konsekvens: Om vi brukar göra på ett visst sätt, så ska vi fortsätta göra så. Om vi gjorde på ett visst sätt förr bör vi återgå till att göra så. Exempelvis skulle det då vara eftersträvansvärt med kvinnoförtryck, krig, religion och slaveri.
Slutsats: Vi bör inte börja bry oss om grisen, men vi bör inte heller försöka förändra något annat.
• Om Gud har sagt att vi ska bry oss, ska vi bry oss.
Konsekvens: Eftersom Gud nog inte finns, så är det problematiskt. Det innebär att bestämma andras öden, baserat på antaganden som med största sannolikhet inte är sanna. Att blint förlita sig på auktoriteter är problematiskt. När det rör sig om påhittade auktoriteter är det katastrof.
Slutsats: Genom att hänvisa till godtyckligt påhittade regler kan man motivera vad som helst. Till exempel att vi ska bry oss om grisen, eller att vi inte ska bry oss om grisen. Välj själv.
• Vi bör bry oss om individer som kan använda verktyg.
Konsekvens: Det finns fiskar som använder växtblad som verktyg, för att transportera sina ägg ¹. Det finns många exempel på fåglar som använder verktyg. Till exempel finns det darwinfinkar som använder kaktustaggar (som de omformar) för att peta fram insekter ⁶. Vi behöver dock inte bry oss om små barn, som ännu inte börjat använda verktyg. Vi behöver inte heller bry oss om förlamade personer som inte kan använda verktyg.
Slutsats: Vi ska inte bry oss om grisen (tror jag), men däremot om vissa fiskar, fåglar och apor (antagligen fler). Vi ska bry oss om de flesta människor, men inte små barn och totalförlamade personer.
Fiskar kan känna smärta, uppleva stress, resonera, lära av varandra och använda verktyg.• Vi bör bry oss om individer som har en kultur.
Konsekvens: Att en grupp har en kultur innebär att det finns beteenden eller kunskaper som går i arv. Men istället för att arvet är genetiskt, så sker det genom att individer lär av varandra. Människor är extremt duktiga på kultur. Forskning har dock visat att många andra djur har kulturer. Ett exempel är en grupp fiskar som lärt sig att bita av taggar från havsborrar för att kunna äta dem ¹. (Det finns även fiskar som lärt sig höra skillnad på olika musikstilar, om vi pratar mänsklig kultur ¹). Intelligentare djur har naturligtvis mer komplicerade kulturer.
Slutsats: Vi ska bry oss om grisen, eftersom vi ska bry oss om djur med kulturella förmågor.
• Om en individ är en människa bör vi bry oss.
Konsekvens: Vi bör bry oss om människor, men inga andra, eftersom de har “fel” DNA. Exempel på konsekvenser:
- Om vi träffar en högteknologisk art (till exempel från rymden eller havsbottnen) så bör vi inte bry oss om dem. Det är då inget problem att döda och tortera dem, om vi kan tjäna på det. Detta oavsett om de fungerar precis som vi: om de tänker som vi, känner smärta som vi, njuter som vi. Inget sådant spelar roll, eftersom de tillhör fel art.
- Eftersom det visat sig att vissa människor har neandertalar-DNA men inte andra, är det inte självklart att den ena gruppen bör bry sig om den andra. Om vissa ras-DNA-skillnader visar sig vara “tillräckliga”, blir det helt plötsligt rätt med rasism.
- Om mänskligheten, eller en grupp av mänskligheten, genomgår evolution och blir en annan art bör vi inte bry oss om denna nya art. Dessa kan då användas som slavkraft eller mat av de "riktiga" människorna.
Inte mänsklig - inget värde?• Vi bör bry oss om individer som vi kan nå en moralisk överenskommelse med.
Konsekvens: Eftersom det finns många möjliga tolkningar av överenskommelse-baserad moral finns det inget enkelt svar. Det går att bygga outtalade överenskommelser med de flesta sociala djur. Exempelvis katter är ganska våldsamma djur, men om du blir vän med en katt så kommer den inte medvetet skada dig. (Sannolikt sett, precis som med människor; inga garantier). Om outtalade överenskommelser inte räcker, så kan vi inte heller nå moraliska överenskommelser med barn och vissa förståndshandikappade. Vi kan inte heller nå överenskommelser med personer/grupper som hatar oss eller inte är intresserade av att komma överens med oss.
Slutsats: Om outtalade överenskommelser räcker så ska vi bry oss om den skrikande grisen, eftersom grisar är sociala djur. I annat fall kan vi antagligen strunta i grisen, men då bör vi inte heller bry oss om individer eller grupper som inte kan eller vill kommunicera verbalt med oss.
• Vi bör bry oss om individer som har planer för framtiden.
Konsekvens: Huruvida djur har framtidsförhoppningar är väldigt svårt att mäta. Det finns åtminstone dokumenterade exempel på fåglar och primater som planerar ⁷ ⁸. Ett av dessa exempel är en schimpans som högg loss, samlade och gömde stenar, för att använda som framtida ammunition mot zoobesökare. Vi bör därför bry oss om dessa djur. Människor utvecklar en förståelse för framtiden kring två års ålder och en förmåga att planera när de är fyra till fem år ⁸. Innan dess behöver vi inte bry oss om dem.
Slutsats: Då det inte verkar finnas några studier om grisars förmåga att planera vet vi inte om vi bör bry oss om grisen. Dock behöver vi inte bry oss om små barn.
För mig som humanist
Det är nu tre år sedan jag systematiskt tänkte igenom varför jag bara brydde mig om just människor. Jag lyckades då inte hitta någon rationell anledning till att göra en strikt uppdelning mellan människa och djur.Jag kom fram till att om jag skulle fortsätta att döda djur, så hade jag ingen egentlig anledning att fortsätta bry mig om vissa människor. Det kändes inte som ett trevligt alternativ, eftersom jag alltid passionerat brytt mig om andra människors rätt till liv.
Jag har sedan dess valt att bli vegan, vilket innebär att jag inte använder djur som produkter eller produktionsmedel. I Sverige dödas 16-17 miljoner ryggradsdjur varje dag⁹, vilket blir ungefär två djur per person och dag. Genom mina vardagliga val kan jag varje dag rädda två unika individer från att dö. Det är stort!
Daniel Dunér
Humanist och djurrättsförespråkare
Humanist och djurrättsförespråkare
Källförteckning
- Sammanfattande rapport om fiskar från Djurens Rätt. Vidare referenser till specifika forskningsresultat finns i rapporten.
- Forskning om bin genomförd i Lund, sammanfattad på forskning.se
- Kort Wikipediaartikel om djurs problemlösningsförmågor, som hänvisar vidare till forskningsrapporter.
- Forskning av bland annat Keith Kendrick
- En slarvig Wikipediaartikel om spegeltestet. Den hänvisar dock till riktig forskning.
- Sammanfattande hemsida om djurs förmågor, som i sin tur hänvisar till forskningsrapporter.
- Sammanfattning av rapport om kråkfåglars förmåga att planera.
- Artikel i Sydsvenskan om schimpansen Santino. Den vetenskapliga publikationen gjordes i tidskriften Current Biology.
- Djurens Rätts faktabas. Innehåller siffror på hur många djur som dödas i Sverige varje år.
torsdag 3 juni 2010
Alex på vägen till vegoland
VEGOVISION
mässan i Umeå 22 maj 2010
Genom tunnelbanefönstren vinkar Gamla Stan i Stockholm hejdå med sin vackra kvällssol. Jag har just lämnat jobbet där en var dag får höra att veganer käkar sandsoppa, gräsglass och sojaöl. Att jag "nog är så sur bara för att jag käkar så himla mycket tofu". Haha. Men det är inte vad mitt inlägg kommer att handla om!
Kvällssolen är fin, och pirret börjar växa. Jag ska åka upp till Umeå med tåg inatt och där ska jag volontära på Vegovision! Ett underbart tillfälle att åter igen bli inspirerad och peppad till den livsstil jag vill leva, knyta kontakter, lära mig mer om djurens tillvaro och, sist men inte minst, sprida det enkla och kärleksfulla budskapet att bry sig om andra varelser - genom god mat!
Innan jag stänger ute kvällssolen med persiennerna och somnar på tåget så lyser röda husfasader, ljusblått vatten, en varm gulrosa himmel genom fönstret. Vad jag älskar den här planeten... skål!"
Vegovision låg i lokalerna på Nolia, en konferens- och mässbyggnad i Umeås utkant. Det var luftiga och fräscha utrymmen där massor av bord ställts upp.
Här fanns massor att provsmaka och kika på och det fanns även några bord där man kunde köpa med sig de intressanta produkterna hem. Vissa företag hade själva dykt upp för att representera sig och en hel del företag hade skickat produkter som volontärerna bakom Vegovision tagit emot för att proffsigt visa upp vid de olika borden.
Själv stod jag vid ett bord som ICA Ålidhem sponsrat med en drös slumpmässigt valda produkter ur deras godis- frukost- och halvfabrikatssortiment! De ville med sitt bord visa att de har en hel del produkter som är veganska! Bland dessa fanns det fryst Tzay. En asiatisk produkt från Ridderheims.
Tzay är gjort av sojaprotein, potatis och majs - liggandes i en marinad av bl.a. ingefära och chili. Bitarna kan till konsistensen och färgen beskrivas som något "kycklingbit"-liknande.
Min uppgift var i alla fall att skära upp Tzayen i mindre bitar, steka dem i olja och servera dem till besökarna framför mitt bord med provsmakspinnar (tandpetare). Jag överdriver inte när jag säger att folk stod kvar extra länge eller kom tillbaka och småpratade när jag gång på gång stekte nytt. Det var verkligen populärt och många kläckte ur sig att man nog skulle ta och försöka lura i en och annan köttätare de här veganska gobitarna!
På andra bord fanns det ännu mer gott att smaka på, till exempel:
Dessertkex med olika veganska mjuk- och hårdostar, hallon med grädde (vegansk), olika sorters smaksatt tofu, Sojakorvar, hampa-"skinka"-pålägg, olika sorters stekt "sojakött" chips och snacks - mycket som en kanske fått syn på hos bl.a. Goodstore. Vilken lyx att få chans att smaka på allt detta!
Mina nya favoriter blev nog de här morots-, rödbets- och palsternackschipsen. De var så himla goda och sånt härligt alternativ till samma gamla potatischips. Tyvärr fanns de inte att köpa med sig hem så jag hoppas verkligen att affärer runtom i Sverige kan börja importera dessa - det tänker jag i alla fall pusha på!
Ekolådan bjöd på äpplen och värvade abonnenter till deras smarta koncept - att få ekologiska råvaror levererade till hemmet!
Om en, trots alla smakprover som lockade, ändå blev hungrig fanns det även på olika bord försäljning av falafeltallrikar, glass med strössel och en lunch från Umeå Folkkök. Tyvärr hann jag inte smaka glassen men folkkökets lunchtallrik var jättegod, på den fick man bl.a. potatis- och quinoasallad och Tzay på spett!
Umeå folkkök är en ideell vegansk restaurang hos vilka man kan köpa billig, välsmakande lunch på söndagar. Varje år går pengarna till någon form av välgörenhet.
Förutom matborden fanns även en grupp veganska föräldrar, som sålde böcker och höll en föreläsning.
Serietecknaren Josefine Jönsson ställde vid ett bord ut teckningar om allvarliga tankar med ett humoristiskt förlöjligande, lite förlösande sätt.
Den klottriga stilen förstärkte texterna och uttrycket. Det var inte några tillsnitsade budskap i designade broschyrer för att försöka marknadsföra veganism eller rättvisetänkade, utan vad jag förstod efter att ha intervjuat Josefine en stund hade teckningarna varit enkla utlopp för den frustration man kan känna när man är "den enda" som fattat greppet om hur djurindustrin ligger till. Små arga teckningar med roliga kommentarer och svar på tal såldes även som vykort. De kändes verkligen personliga och jag gillade dem starkt!
Djurens rätt fanns förstås på plats med ett eget bord och delade ut information och ballonger. Det var gratis för Djurens Rätts medlemmar att gå in på mässan men icke-medlemmar kunde få tillbaka inträdeskostnaden (på 40 kr) om de gick med efter att de kommit in. Här kunde folk även anmäla sig som djurfadder och få en jättefin premie direkt! Det fanns väskor, t-shirts och böcker att välja bland - även till försäljning.
Djurrättsalliansen höll i en föreläsning och vid deras bord fanns bl.a. deras informativa flyers att plocka med.
En man från ett buddistiskt sällskap i Umeå berättade och visade hur man gör sin egen tofu.
Mässan erbjöd en rad föreläsningar under dagen, t.ex. om veganföräldrar, näringslära, "Umeå veganblogg" (en blogg om hur det är att vara vegan i Umeå och vilka uteställen och caféer som är veganvänliga) m.m.
Jag hann tyvärr inte se alla dessa, men efter att jag plockat med mig min lunch hann jag smita in under Lena Lindströms föreläsning om djurindustrin. Hen var mitt i en beskrivning av kornas liv i mjölkindustrin och berättade t.ex. om hur befruktning (våldtäkt) av korna går till och kunde visa putsade annonser från branschtidningar. Föreläsningen var väldigt informativ och väl förberedd, även om tekniken strulade lite grann fick vi se massor av fotografier som hen själv tagit där djuren levde. Lena berättade även om kycklingar och lite kort om grisar (eftersom djurrättsalliansen sedan skulle ha en utförligare redovisning).
En bit utanför föreläsningssalen stod den omtalade utställningen "Walls of glass" upphängd. Det var starka fotografier på individers ögon, rädsla bakom galler och, just det, blod. Samtidigt som bilderna var hemska som platserna de avbildade, var de väldigt vackra och den proffsiga kompositionen gjorde att motiven i bilderna kändes än mer påträngande och verkliga.
Jag diskuterade bilderna med en annan volontär som berättade att hen går en restaurangutbildning och att när de åkte på studiebesök skulle folk skriva upp sig på listor om vad som önskades äta till lunch den dagen. Hen berättade att besök på slakterier hade varit obligatoriskt under utbildningen och under de dagarna hade matlistorna fyllts med fler och fler som ville äta vegetariskt.
Jag blev verkligen imponerad av alla intryck och allt engagemang som levde kring eventet. Stort tack till Malte Lindstam och alla de andra volontärerna!
Vegovision hade hundratals besökare under dagen, i alla (verkligen alla!) olika åldrar och det blev en lyckad dag. En så stor samling inspiration och kärleksfulla, tänkande människor fick mig återigen att känna att vi som bryr oss om djuren kan påverka andra genom att fortsätta i de spår vi börjat köra och fortsätta sprida information! Sist men inte minst ska vi vara stolta för hur långt vi faktiskt kommit med oss själva!
Det finns stora chanser att detta kan bli ett årligt event och det föreslogs att det borde arbetas fram en mall så att det ska bli lätt för folk i andra städer att dra igång sina egna vegomässor!
mässan i Umeå 22 maj 2010
Genom tunnelbanefönstren vinkar Gamla Stan i Stockholm hejdå med sin vackra kvällssol. Jag har just lämnat jobbet där en var dag får höra att veganer käkar sandsoppa, gräsglass och sojaöl. Att jag "nog är så sur bara för att jag käkar så himla mycket tofu". Haha. Men det är inte vad mitt inlägg kommer att handla om!
Kvällssolen är fin, och pirret börjar växa. Jag ska åka upp till Umeå med tåg inatt och där ska jag volontära på Vegovision! Ett underbart tillfälle att åter igen bli inspirerad och peppad till den livsstil jag vill leva, knyta kontakter, lära mig mer om djurens tillvaro och, sist men inte minst, sprida det enkla och kärleksfulla budskapet att bry sig om andra varelser - genom god mat!
Innan jag stänger ute kvällssolen med persiennerna och somnar på tåget så lyser röda husfasader, ljusblått vatten, en varm gulrosa himmel genom fönstret. Vad jag älskar den här planeten... skål!"
Vegovision låg i lokalerna på Nolia, en konferens- och mässbyggnad i Umeås utkant. Det var luftiga och fräscha utrymmen där massor av bord ställts upp.Här fanns massor att provsmaka och kika på och det fanns även några bord där man kunde köpa med sig de intressanta produkterna hem. Vissa företag hade själva dykt upp för att representera sig och en hel del företag hade skickat produkter som volontärerna bakom Vegovision tagit emot för att proffsigt visa upp vid de olika borden.
Själv stod jag vid ett bord som ICA Ålidhem sponsrat med en drös slumpmässigt valda produkter ur deras godis- frukost- och halvfabrikatssortiment! De ville med sitt bord visa att de har en hel del produkter som är veganska! Bland dessa fanns det fryst Tzay. En asiatisk produkt från Ridderheims.
Tzay är gjort av sojaprotein, potatis och majs - liggandes i en marinad av bl.a. ingefära och chili. Bitarna kan till konsistensen och färgen beskrivas som något "kycklingbit"-liknande.
Min uppgift var i alla fall att skära upp Tzayen i mindre bitar, steka dem i olja och servera dem till besökarna framför mitt bord med provsmakspinnar (tandpetare). Jag överdriver inte när jag säger att folk stod kvar extra länge eller kom tillbaka och småpratade när jag gång på gång stekte nytt. Det var verkligen populärt och många kläckte ur sig att man nog skulle ta och försöka lura i en och annan köttätare de här veganska gobitarna!
På andra bord fanns det ännu mer gott att smaka på, till exempel:
Dessertkex med olika veganska mjuk- och hårdostar, hallon med grädde (vegansk), olika sorters smaksatt tofu, Sojakorvar, hampa-"skinka"-pålägg, olika sorters stekt "sojakött" chips och snacks - mycket som en kanske fått syn på hos bl.a. Goodstore. Vilken lyx att få chans att smaka på allt detta!
Mina nya favoriter blev nog de här morots-, rödbets- och palsternackschipsen. De var så himla goda och sånt härligt alternativ till samma gamla potatischips. Tyvärr fanns de inte att köpa med sig hem så jag hoppas verkligen att affärer runtom i Sverige kan börja importera dessa - det tänker jag i alla fall pusha på!
Ekolådan bjöd på äpplen och värvade abonnenter till deras smarta koncept - att få ekologiska råvaror levererade till hemmet!
Om en, trots alla smakprover som lockade, ändå blev hungrig fanns det även på olika bord försäljning av falafeltallrikar, glass med strössel och en lunch från Umeå Folkkök. Tyvärr hann jag inte smaka glassen men folkkökets lunchtallrik var jättegod, på den fick man bl.a. potatis- och quinoasallad och Tzay på spett!Umeå folkkök är en ideell vegansk restaurang hos vilka man kan köpa billig, välsmakande lunch på söndagar. Varje år går pengarna till någon form av välgörenhet.
Förutom matborden fanns även en grupp veganska föräldrar, som sålde böcker och höll en föreläsning.
Serietecknaren Josefine Jönsson ställde vid ett bord ut teckningar om allvarliga tankar med ett humoristiskt förlöjligande, lite förlösande sätt.
Den klottriga stilen förstärkte texterna och uttrycket. Det var inte några tillsnitsade budskap i designade broschyrer för att försöka marknadsföra veganism eller rättvisetänkade, utan vad jag förstod efter att ha intervjuat Josefine en stund hade teckningarna varit enkla utlopp för den frustration man kan känna när man är "den enda" som fattat greppet om hur djurindustrin ligger till. Små arga teckningar med roliga kommentarer och svar på tal såldes även som vykort. De kändes verkligen personliga och jag gillade dem starkt!
Djurens rätt fanns förstås på plats med ett eget bord och delade ut information och ballonger. Det var gratis för Djurens Rätts medlemmar att gå in på mässan men icke-medlemmar kunde få tillbaka inträdeskostnaden (på 40 kr) om de gick med efter att de kommit in. Här kunde folk även anmäla sig som djurfadder och få en jättefin premie direkt! Det fanns väskor, t-shirts och böcker att välja bland - även till försäljning.Djurrättsalliansen höll i en föreläsning och vid deras bord fanns bl.a. deras informativa flyers att plocka med.
En man från ett buddistiskt sällskap i Umeå berättade och visade hur man gör sin egen tofu.
Mässan erbjöd en rad föreläsningar under dagen, t.ex. om veganföräldrar, näringslära, "Umeå veganblogg" (en blogg om hur det är att vara vegan i Umeå och vilka uteställen och caféer som är veganvänliga) m.m.
Jag hann tyvärr inte se alla dessa, men efter att jag plockat med mig min lunch hann jag smita in under Lena Lindströms föreläsning om djurindustrin. Hen var mitt i en beskrivning av kornas liv i mjölkindustrin och berättade t.ex. om hur befruktning (våldtäkt) av korna går till och kunde visa putsade annonser från branschtidningar. Föreläsningen var väldigt informativ och väl förberedd, även om tekniken strulade lite grann fick vi se massor av fotografier som hen själv tagit där djuren levde. Lena berättade även om kycklingar och lite kort om grisar (eftersom djurrättsalliansen sedan skulle ha en utförligare redovisning).
En bit utanför föreläsningssalen stod den omtalade utställningen "Walls of glass" upphängd. Det var starka fotografier på individers ögon, rädsla bakom galler och, just det, blod. Samtidigt som bilderna var hemska som platserna de avbildade, var de väldigt vackra och den proffsiga kompositionen gjorde att motiven i bilderna kändes än mer påträngande och verkliga.
Jag diskuterade bilderna med en annan volontär som berättade att hen går en restaurangutbildning och att när de åkte på studiebesök skulle folk skriva upp sig på listor om vad som önskades äta till lunch den dagen. Hen berättade att besök på slakterier hade varit obligatoriskt under utbildningen och under de dagarna hade matlistorna fyllts med fler och fler som ville äta vegetariskt.
Jag blev verkligen imponerad av alla intryck och allt engagemang som levde kring eventet. Stort tack till Malte Lindstam och alla de andra volontärerna!
Vegovision hade hundratals besökare under dagen, i alla (verkligen alla!) olika åldrar och det blev en lyckad dag. En så stor samling inspiration och kärleksfulla, tänkande människor fick mig återigen att känna att vi som bryr oss om djuren kan påverka andra genom att fortsätta i de spår vi börjat köra och fortsätta sprida information! Sist men inte minst ska vi vara stolta för hur långt vi faktiskt kommit med oss själva!
Det finns stora chanser att detta kan bli ett årligt event och det föreslogs att det borde arbetas fram en mall så att det ska bli lätt för folk i andra städer att dra igång sina egna vegomässor!
Alexandra Campbell Marshall
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
